omslag_till_Döden_tänkte_jag_mig_såDöden tänkte jag mig så
Forum 2013

Paniken sprider sig i Stockholms tunnelbana

Helena Mobacke står länge och tvekar utanför polishuset i Västberga. Ett helt år har hon varit sjukskriven från sin tjänst som kriminalkommissarie och försökt komma över sorgen efter sonens död. Nu ska hon bli chef för en nybildad utredningsgrupp. Men det blir aldrig den mjukstart hon hoppas på.

En tonårspojke knuffas framför ett tunnelbanetåg och omkommer. Någon dag senare blir en kvinna nerknuffad på ett annat tunnelbanespår. Skräcken sprider sig i Stockholm och perrongerna står tomma.

Helena Mobacke försöker leda den svåra utredningen samtidigt som de gamla såren är på väg att rivas upp. Till slut tvivlar både hennes omgivning och hon själv på att hon faktiskt ska orka.

Döden tänkte jag mig så är första delen i kriminalserien om Helena Mobacke.


Röster om Döden tänkte jag mig så:

“Johanna Mo undviker trist polisrutin och bäddar snyggt för fortsättningen … Johanna Mo skriver väl och har god hand med människor … skildringen av Mobackes självtvivel och rädsla för ett nytt sammanbrott är lugn, saklig och skicklig – och mycket läsvärd.”
Sydsvenskan

“En invecklad intrig rullas upp, och Mo gör det skickligt. Minst lika viktig som den pågående mordutredningen är skildringen av huvudpersonens – och flera av bipersonernas – sorgearbete. Det är som sagt inte originellt men både gripande och spännande. En genredebut som gör vad som krävs och lite mer därtill, vilket faktiskt inte är att förakta.”
Svenska Dagbladet

“Johanna Mo försöker göra något väldigt speciellt. … Hur påverkar djup sorg en människa. … Hon har lyckats väldigt bra med Helena Mobacke. Det är ett starkt porträtt.”
Magnus Utvik, Gomorron Sverige

“[Johanna Mo] använder miljö och deckarens spänningselement för att gestalta Mobackes sorg. Som polis konfronterar man döden utan smink och inlindade fraser. … Författaren Johanna Mo påminner dock mer om Karin Alvtegen; det är samma mix av skuld och dramatik. … Porträttet av Mobacke känns bara påbörjat. Men mycket omsorgsfullt påbörjat. ”
Arbetarbladet

“Döden tänkte jag mig så är Johanna Mos tredje bok, och den inleder en serie kriminalare. Det är lätt att se fram emot att få följa den, för Mo skriver ledigt, hon vet hur hon ska få fram känslan av skräck … Men mer än själva fallet, så går hon i närkamp med hur människan reagerar i sorg och förtvivlan.”
Landskrona Posten

“Johanna Mo skriver väl och skildrar människor som vi kan känna igen oss i, ombytliga typer som styrs minst lika mycket av känslor som logiskt tänkande.”
Borlänge Tidning

“Döden tänkte jag mig så är Johanna Mos första kriminalroman och det är med säker hand hon tecknar berättelsen om Helena Mobackes jakt på Kapuschongmannen. … Hon hanterar språket med lätthet”
Oskarshamns-Tidningen

“Johanna Mo är ingen debutant, men det här är första gången hon ger sig in på spänningsromanens område. Och den ger mersmak. Hon kombinerar den traditionella kriminalromanen med ett mer psykologiskt djup. … Döden tänkte jag mig så tar ett lite annorlunda grepp om läsaren, mörkret lättar egentligen aldrig. Det ska bli intressant hur Mo går vidare i nästa roman.”
Norran

“Johanna Mo skriver bra, och skapar en stark känsla för historien och sina huvudpersoner.”
Trelleborgs Allehanda

“det är inte Mos första bok och det märks. Språket och berättandet är säkert. Berättelsen om den stressiga men mestadels tålamodsprövande och oglamorösa utredningen känns trovärdig, precis som huvudkaraktären vars personliga tragedi vecklas ut under resans gång och ger sökandet efter en mördare ytterligare en dimension.”
Tidningen Ångermanland

“Det märks att Johanna Mo är en skicklig och van skribent.”
Smålandsposten

“Det är ingen pusseldeckare. Man kan kalla den en polisroman med ett djupare själsligt fokus. … Johanna Mo har lagt stort fokus på hur man hanterar förlusten av ett barn. Flera personer råkar ut eller har råkat ut för detta i denna bok. Inte minst huvudpersonen själv. Författaren för fram ämnet på ett gripande och trovärdigt sätt. Hur det ska gå för Helena Mobacke i sitt sökande efter inre frid och förlikning med sitt öde längtar jag att läsa om i de kommande efterföljarna.”
DAST Magazine

“Det hela är berättat med en slags varsam sårighet där lager på lager skalas fram för läsaren. … Här serveras jag en spännande kriminalroman med karaktärer som har djup och en intrig som är svår att släppa vare sig boken ligger vidöppen inför mina ögon eller vilar på nattygsbordet. Ingenting är svart eller vitt, utan berättelsen bär gråtoner och omsorg. … Det är vansinnigt välskrivet, drivet och nervigt.” (betyg 9 av 10)
dagensbok.com

“Det är en snabbläst och välskriven deckare … Den skiljer sig dock något genom att fokus är minst lika mycket på de faktorer som ligger bakom morden som på själva mordutredningen.”
BTJ