Lyckopiller, någon?

 In Författarskola, Skrivande

lyckopiller

Jag känner med alla som lider av samma åkomma som jag: tvånget att skriva. För mig har det alltid varit det enda vettiga sättet att förhålla mig till verkligheten. Jag har aldrig varit en överdrivet happy person. Och det är inte alltid som ens skrivandet är kul. Det tar tid att lära sig – om man nu inte är sjukt begåvad, och det ska man nog utgå från att man inte är. Från att jag skickade mitt första manus till förlag tog det över tio år innan jag blev antagen. Tio år av ångest över om det någonsin skulle bli tillräckligt bra.

Delvis tog det tid för att jag pysslade med så mycket annat, jobba till exempel. Nu råkar det egna skrivandet ha nytta av det jag alltid försörjt mig på: arbetet med andras text. Som redaktör, lektör, korrläsare, kritiker och översättare. Inifrån förlag, stora och små, men numera som frilansare.

Det hände något med mitt skrivande först när jag bestämde mig på allvar. Började prioritera bort andra saker. Tevetittande, vänner i viss mån, allt arbete som inte gynnade skrivandet. Det hjälpte också att jag släppte den där fixeringen vid att bli utgiven. Insikten att jag får ut så mycket av skrivandet i sig, att det är värt all tid jag lägger ner på det. Betydligt bättre än att tugga lyckopiller.

Så här fyra böcker in har jag också insett en annan sak, det är ju inte så att tvivlet försvinner bara för att man blir utgiven. Delvis handlar det om annat nu: mediokra försäljningssiffror, uteblivna inbjudningar till författaraftnar och liknande, format som inte blir av. Men under detta nya ligger samma tvivel kvar. Kanske är det helt enkelt inte tillräckligt bra? Jag håller dock fast vid samma som tidigare: att det är skrivandet i sig som är viktigt, allt det betyder för mig. Och paradoxalt nog att det finns annat som får ta plats igen, familj och barn.

Det jag vill nu är att sprida lyckopiller, det vill säga råd som kan hjälpa andra att nå längre med skrivandet. I och med att jag både skriver själv och vet hur förlag arbetar så tror jag mig ha en del råd att ge. Förutom att fortsätta lägga ut texter om hur min nästa bok blir till och skrivande i största allmänhet, tänker jag också lägga ut mer förlagsrelaterade texter: om följebrev, refuseringsbrev med mera. Eller egentligen om vad som helst som ni som drömmer om att bli författare undrar över. Finns det något särskilt ni skrivsmittade vill veta?

Fotograf: Eric/e-magic

Recent Posts

Leave a Comment