Lektörsläsning/redigering

 In Författarskola

20150525_152307

Jag erbjuder privat lektörsläsning i begränsad omfattning (det ska kombineras med eget skrivande och diverse andra uppdrag). Det är jag inte den enda som gör, och jag har märkt att det råder viss förvirring om vad en lektörsläsning är. Förmodligen bidrar jag själv till den förvirringen eftersom jag medverkar i tidningen Skriva med ett inslag som heter ”Lektören läser”. Det jag ägnar mig åt där är dock bara delvis lektörsläsning, i högre grad är det redigering.

En bra lektör läser enligt min mening igenom manuset, och förser sedan den som har skrivit det med ett omfattande utlåtande som fokuserar på det övergripande. Vad fungerar och vad fungerar inte i manusets struktur, dess karaktärsskildring, dess språk? Vissa lektörer kommenterar löpande inne i manuset. Jag gör det ibland, men lika ofta inte. Jag använder alltid exempel ur manuset för att den som har skrivit det ska förstå vad jag menar, men det här görs lika bra i ett separat utlåtande.

Visst vore det bra att få löpande kommentarer genom hela texten. Och det är precis det här som en redaktör gör när denne redigerar, går igenom texten mening för mening och ger förslag på förbättringar. Det här är dock avsevärt mer tidskrävande. En lektörsläsning på ett manus på 2-300 sidor tar ett par dagar, en redigering tar snarare ett par veckor. Men det handlar inte bara om tidsåtgången och kostnaden som är kopplad till den. Ännu mer handlar det om att göra saker i rätt ordning. Det är onödigt att redigera det där första långsamma kapitlet som mycket hellre borde strykas i sin helhet. Först det övergripande, sedan finliret. En lektör som snöar in för mycket på detaljer missar kanske det som är det viktigaste i detta tidiga skede: hur är drivet genom berättelsen, hur trovärdiga är karaktärerna, vad har manusförfattaren för språkliga egenheter som drar ner läsupplevelsen? Visst, en bra redaktör kan gå in och förbättra vilket manus som helst. Men att redigera ett manus som brister alltför mycket i det övergripande gör att redaktörens fokus i första hand hamnar där, inte på detaljerna. Då räcker det inte med en redigeringsvända.

Varför anlitar man en lektör eller en redaktör? Är det förlagsutgivning man siktar på så kan en lektör förbättra chanserna att bli antagen. Man kanske har skickat in manuset tidigare och fått det refuserat utan att få några synpunkter. Eller några enstaka synpunkter som man inte riktigt begriper. En bra lektör kan förklara tydligt och utförligt vad som behöver förbättras i manuset. Är det en förlagsutgivning man hoppas på så tycker jag att redigering är onödigt, helt enkelt för att det är en helt annan kostnad än en lektörsläsning och för att redigering är något som förlaget hjälper till med vid en antagning. Dessutom finns verkligen inga garantier för att ens en redigering leder till att manuset blir antaget. Vad som får ett förlag att tacka ja handlar om så mycket. Idén i sig måste vara tillräckligt bra. Är det däremot egenutgivning man tänker ge sig in på så behöver manuset båda sorters läsningar, både den övergripande och petläsningen – för att bli så bra som möjligt.

Visst kan inte alla kosta på en massa lektörsläsningar heller. Men det finns andra vägar då: skrivarkurser och testläsare. Synpunkter från människor som inte är professionella textgranskare ska alltid tas med en aning mer salt, framför allt om människan är släkt med en. De vill inget hellre än att texten ska vara det bästa som skrivits, och det är inte alltid det bästa för att utveckla den. För i slutändan är det ju detta det handlar om, att utveckla sitt skrivande. Bli bättre. Och jag behöver i alla fall motstånd för det. Någon som drämmer mig i huvudet och säger att så där får du inte göra. Motstånd och energi. Jag får energi av att någon resonerar kring min text, energi att orka arbeta vidare med den.

Recent Posts